Påsken och den döende guden

Påsken är en fantastisk tid för alla som är intresserade av sagor och legender. Redan de kristna och de judiska påskberättelserna är riktiga arketyper för kraftfulla berättelser – i den kristna versionen hur guds son genomgår tortyr och dödskamp för att sedan återuppstå och besegra mörkrets makter.

I den judiska traditionen är Pesach (ordet som är ursprunget till svenskans ”påsk”) högtiden då man minns uttåget ur Egypten och hur gud hjälpte judarna att bli fria genom att vägleda Moses och plåga egyptierna med de sju hemsökelserna  tills de släppte judarna fria, hur havet delade sig för att släppa förbi de flyende judarna när egyptierna sedan jagade dem och hur manna föll från himlen för att föda det svältande folket i Sinaiöknen. Vilken berättelse!

Särskilt den kristna påskberättelsen har ännu äldre rötter. Guden som dör för att sedan återuppstå är ett vanligt tema i antika religioner, som en del av årscykeln. Guden föds om våren, befruktar gudinnan runt valborg, växer sig allt starkare under sommaren för att sedan dö under hösten. Vinterns kyla speglar gudens frånvaro men tack och lov återföds guden under våren och allt börjar om. Gudarna och gudinnorna har olika namn i olika delar av världen, exempelvis i de grekiska, egyptiska, keltiska och sumeriska religionerna, men temat är detsamma.

Vid sidan av påskens rötter finns det så många roliga aspekter ur folktron som kommer fram. Häxorna som rider till Blåkulla för att festa med självaste Belsebub, påskharen som kommer med ägg, äggen själva som symboliserar livet, och fisken som användes som symbol av de tidiga kristna. Med andra ord, påsken erbjuder gott om inspiration för nya sagor.

Leave a Reply

Using Gravatars in the comments - get your own and be recognized!

XHTML: These are some of the tags you can use: <a href=""> <b> <blockquote> <code> <em> <i> <strike> <strong>