Filosofi i sagovärlden

En bra saga har många ingredienser: karaktärer som läsaren vill lära känna och se hur det går för, en miljö som läsaren vill utforska, en händelseförveckling som läsaren vill följa och – varför inte – en dos filosofi som får läsaren att reflektera även bortom berättelsen.

Det finns många sätt att använda filosofi i en berättelse. En variant är att skapa sin sagovärld i enlighet med principer hämtade från en viss tankeströmning. Det kan bli ett förnöjsamt tankeexperiment och det finns läsvärda böcker som bygger på det temat. Anathem, av Niel Stephenson är ett exempel. Risken är emellertid att sagovärlden blir platt och förutsägbar. Ett filosofiskt system är en förenkling av verkligheten, och om man bygger en värld på en förenklad formel kan komplexiteten som gör en värld intressant försvinna.

Ett annat spår är att låta konflikten mellan olika filosofiska inriktningar antingen utgöra själva huvudberättelsen eller berättelsens inramning. En berättelse om fiendskap mellan två barndomsvänner är exempelvis roligare att läsa om den utspelar sig i en miljö som kryllar av idéer, än om de två motståndarna smyger runt ensamma i öknen och lurpassar på varandra.

Genom att låta olika karaktärer följa olika system av filosofiska principer eller ideologiska mål får du dessutom ytterligare en serie verktyg att krydda din värld med. Det blir inte längre bara en fråga om vilken av de två barndomsvännerna man hoppas ska vinna slutuppgörelsen, utan lika mycket vilket filosofiskt system man hoppas ska visa sig starkast på slutet. Här finns det emellertid en fara att sagokaraktärerna blir vandrande ideologiska paket som inte har någon egen själ. Sådana är inte särskilt intressanta att följa. Låt idévärlden vara ännu en dimension av karaktärerna och inte något som kannibaliserar på det andra.

Även om sagokaraktärer ofta presenterar någon form av programförklaring, särskilt filmskurkar brukar föra röriga resonemang om varför de ändå har rätt. Men det är alldeles för sällan som sagoförfattare tar steget fullt ut i resonemangen.

Till och med en berättelse som filmen Matrix, som målar upp en framtidsmiljö som sätter fart på tankarna, kunde ha höjt kvaliteten på resonemanget rejält. Tänk om människorna inte levde sina liv i vattentankar för att de var batterier åt onda maskiner, utan för att de själva valt att hellre leva i låtsasvärlden av bekvämlighet? Då skulle de onda maskinerna kunna handla ungefär på samma sätt men av en annan orsak, att skydda människorna mot berättelsens huvudkaraktärer som hotade att omintetgöra människornas fria val. Vilken sida skulle man då stödja idémässigt?

Filmen snuddar vid den frågeställningen i samband med att förrädaren Cypher vill återgå till livet i drömvärlden och vattentanken, men resonemanget skulle ha kunnat bli intressantare om det fördes längre.

Leave a Reply

Using Gravatars in the comments - get your own and be recognized!

XHTML: These are some of the tags you can use: <a href=""> <b> <blockquote> <code> <em> <i> <strike> <strong>