Att vända tiden ur led

Tid och årstider spelar en stark symbolisk roll i många berättelser och i troligen alla kulturers mytologiska arv. I de europeiska traditionerna för våren med sig nytt liv och hösten står för åldrande och förruttnelse. Vintern är dödsstelhetens tid medan sommaren för med sig lätthet och ljuvlighet. Det är inte en slump att CS Lewis låter den vita häxans långa vinter ända och övergå i vår när segern över ondskan närmar sig i hans starkt symboliska saga Häxan och Lejonet.

Men tänk om man kan vända på symboliken utan att förstöra den? Om berättelsens fiende är en sjukdomsgast som sprider sina onda dunster om sommaren, men där vinterns kyla blir en stunds respit från fasorna? Kanske är huvudpersonerna fattiga daglönare som sliter sig genom sommaren och fasar inför höstens skörd, som annars brukar symbolisera ymnighet, då arbetet tar slut och svälten tar vid. Kanske för våren med sig ett oönskat liv, som hotar harmonin och förebådar katastrof? Ju mer knopparna slår ut och fåglarna kvittrar desto närmare kommer ett oblitt ödes fullbordan … Det blir en sorgset vacker vår, lite som tonsättaren Griegs mästerliga “Den sista våren”.

Leave a Reply

Using Gravatars in the comments - get your own and be recognized!

XHTML: These are some of the tags you can use: <a href=""> <b> <blockquote> <code> <em> <i> <strike> <strong>