Att utveckla berättarsituationen

När du har din utgångspunkt för berättelsen finns det flera sätt att gå vidare. Vissa planerar en hel intrig med händelselinjer som ett skelett som sedan bara utvidgas till en fullständig berättelse. Det är ett effektivt och förutsägbart sätt att skriva, men berättelsen blir lätt livlös och stolpig

En annan metod som låter berättelsen leva friare är att skapa en berättarsituation. Det går ut på att du bygger vidare på världen runt din utgångspunkt. Ju mer du lägger till desto fler tänkbara motorer för en fortsatt berättelse hittar du och vid en viss punkt är det bara att släppa lös berättarsituationens krafter och se vad som händer när du skriver.

Om utgångspunkten är en eller flera personer skapar du berättarsituationen genom att skapa miljön där de bor, fundera ut hur de försörjer sig, vad det finns för speciellt i deras förflutna och vad de drömmer om. Är de kanske redan inblandade i några konflikter eller har lik i garderoben? Vad kan rubba deras cirklar tillräckligt mycket för att de självmant ska driva din berättelses handling?

Om utgångspunkten istället är en plats eller idé måste du istället fundera på vilka personer som befolkar platsen eller är relevanta för idén. Hur livnär man sig på platsen? Bor där många eller är det tomt? Finns det främlingar där? Är karaktärerna som får bli berättelsens huvudpersoner typiska besökare eller invånare vid platsen? Eller om platsen är tänkt som berättelsens höjdpunkt, vilka slags personer kan överhuvudtaget ta sig dit? Samma slags frågor hjälper dig att bygga upp berättarsituationen runt en idé, vem har idén, i vilken miljö skulle idén kunna födas, vilka motsätter sig idén så att det föds en konflikt att berätta om, och så vidare.

Oavsett utgångspunkt skapar du en alltmer levande berättarsituation och du hittar fler och fler krokar som kan dra igång och driva på berättelsen.

Genom att bygga berättelsen på berättarsituationer ger du makt åt historien att forma sig själv. Även om du kanske har en tanke om vad en viss berättartråd ska leda till är det karaktärerna som styr. Då och då överraskar de dig och beter sig helt annorlunda än vad du först trodde. Det framstår plötsligt som orimligt att karaktären ska hålla ett löfte när allt hon tror på säger att hon måste bryta det. Då måste något nytt komma till i berättelsen, annars banar den sig en ny väg.

Fördelen med situationsbaserat berättande är att det är roligare att skriva när man inte vet exakt vad som ska hända. Du beger dig ut på upptäcktsfärd tillsammans med dina karaktärer istället för att bara redovisa vad de har för sig. Det situationsbaserade berättandet har också fördelen att du minskar risken för att berättelsen bryter mot sin egen logik. I korthet betyder det att nästan vad som helst kan hända i en saga, så länge det stämmer med reglerna som resten av sagan följer efter. Det är när berättelser inte följer sina egna naturlagar som de känns orimliga, samtidigt som tomtar och trolleri kan kännas helt naturligt i en berättelse som är trogen sina egna regler. Berättarskolan kommer att ta upp mer framöver om berättelsens egen logik om du vill läsa mer om det.

One Response

  1. Jan Grimlund says:

    intressant skrivet!

Leave a Reply

Using Gravatars in the comments - get your own and be recognized!

XHTML: These are some of the tags you can use: <a href=""> <b> <blockquote> <code> <em> <i> <strike> <strong>