Drakens år

Drakar är riktiga sagodjur, och det är goda nyheter för alla sagoälskare att det kinesiska nyåret fört oss in i Drakens år.

Under året blir det troligen en babyboom i Kina och i andra länder med stor kinesisk befolkning. En person som är född i Drakens år anses få med sig kraftfulla egenskaper från födseln och har potential att uträtta stordåd, ett riktigt hjälteämne, med andra ord. Detta uppmärksammas exempelvis av tidskriften The Economist.

Vår västerländska drake gestaltas oftast som ett närmast oövervinneligt monster, listigt och med fascinerande karaktärsbrister som fåfänga. Den kinesiska draken är lite annorlunda. I vissa legender är drakarna en slags härskare över hav och vatten, med sina egna hov och palats under vattenytan. I exempelvis den klassiska kinesiska romanen ”Färden till västern” dyker det upp flera sådana drakar och som ibland är skurkar men lika ofta är hjälpsamma. I vardagslivet fungerar draken mer som en lyckosymbol.

Gott nytt Drakens år!

0 Comments

Det mystiska nyåret

Nyårsafton och om några timmar ett nytt år, enligt den gregorianska kalendern som vi använder i Sverige. Många funderar på sina nyårslöften. Några förbereder stora firanden. Vissa skakar på huvudet över tidens flykt. Hur kan en sådan dag påverka oss så mycket?

Ett svar är att kalendrar och särskilda tidpunkter på året har påverkat människor i alla tider. Ett nytt år betyder ett nytt oskrivet blad och nyårslöftena är en symbol för förhoppningarna att det nya året ska bli mer fullkomligt än det förra, en nystart. Nyåret hänger mer konkret samman med att liv och död har hängt på skördar och väderomslag och man har försökt spå framtiden i vad som händer på himlavalvet.

Många myter och berättelser hänger samman med det nya året, som den romerska guden Janus med sina två ansikten, som blickade framåt och bakåt och som tillägnades den första dagen i den romerska kalendern. Andra utspelas under själva nyårsnatten så som Michael Endes skämtsamma konstsaga Sju timmar till midnatt.

Men det finns även dramatiska tillfällen när nyåret fått stora återverkningar i verkligheten.

Ett exempel var det vietnamesisiska nyåret 1968, Tet, som inträffade den 31 januari, som blev den valda tidpunkten för en stor offensiv som de kommunistiska styrkorna riktade mot amerikanerna och de sydvietnamesiska regeringsstyrkorna. Offensiven blev militärt ett stort nederlag, de kommunistiska styrkorna i Sydvietnam led ohyggliga förluster och fick fylla sina led med nordvietnamesiska reguljära soldater för att kunna fortsätta strida. PR-mässigt blev Tet-offensiven däremot en oplanerad framgång eftersom amerikanerna överraskades över de många samordnade attackerna, något Pentagon tidigare förklarat inte var möjligt.

Nyårsnatten 2011 ser ut att bli stjärnklar, åtminstone på Gotland. Jupiter står redan högt på himlen och snart blir vinterstjärnbilderna synliga. Om du inte roas av nyårsmyter är stjärnhimlen en god påminnelse om vår tideräkning ändå bara är ett kort ögonblick i det stora hela.

Gott nytt 2012!

En julsaga från Selma

Det lider mot jul, och vad sägs om en stunds högläsning för att komma i julstämning, lite som i gamla tider?

Här kommer därför ett tips på en fin julsaga från Selma Lagerlöfs bok Kristuslegender, som finns att läsa i fulltext på nätet – tack till Projekt Runeberg som gör en fantastisk ideell insats med att lägga upp äldre verk så att de finns tillgängliga för alla!

Som alltid är Selma en förebild i sitt sätt att fånga läsaren eller lyssnaren och få denne att sjunka in i berättelsen. Du kan börja läsa Selmas julsaga “Den heliga natten” här nedan, och fortsättningen hittar du här: http://runeberg.org/kristleg/0005.html

 

DEN HELIGA NATTEN.

När jag var fem år gammal, hade jag en så stor sorg. Jag vet knappast om jag har haft någon större alltsedan.

Det var då, som min farmor dog. Allt intill dess hade hon varje dag suttit i hörnsoffan i sitt rum och berättat sagor.

Jag kan inte minnas annat, än att farmor satt och berättade och berättade från morgon till kväll och att vi barn sutto stilla bredvid henne och hörde på. Det var ett härligt liv. Inga andra barn hade det som vi.

Det är inte mycket jag kommer ihåg om min farmor. Jag minns, att hon hade vackert, kritvitt hår och att hon gick mycket krokig och att hon alltid satt och stickade på en strumpa.

Så minns jag även, att när hon hade berättat en saga, brukade hon lägga sin hand på mitt huvud, och så sade hon: “Och allt det där är så sant, som att jag ser dig och du ser
mig.”

Jag kommer också ihåg, att hon kunde sjunga visor, men det gjorde hon inte alla dagar. En av de där visorna handlade om en riddare och ett sjörå, och den hade till omkväde: “Blåser kallt, kallt väder över sjö.”

Så kommer jag ihåg en liten bön, som hon lärde mig, och en psalmvers.

Av alla de sagor, som hon berättade mig, har jag blott ett svagt och oredigt minne. Det är endast en enda av dem, som jag minns så väl, att jag skulle kunna berätta den. Det är en liten berättelse om Jesu födelse…

Fortsätt att läsa här: http://runeberg.org/kristleg/0005.html

11 november 2011 – julafton för numerologerna

Numerologin är en klassisk disciplin för allsköns trollkarlar, ockultister, spåmän och kättare; en guldgruva för sagoberättare med andra ord. Den 11 november 2011 klockan 11.11.11 är det en lång rad ettor på rad och sannolikt går världens numerologer igång. Kanske även upphovsmännen bakom trollerisidor som numerologi.se

Detta tillfälle har roligt nog uppmärksammats av exempelvis Dagens Nyheter.

Det går att hitta många spår av numerologi, exempelvis i Asien där vidskepligheten går bortom vårt skämtsamma undflyende av talet 13. I Kina undviker man talet 4 på fullaste allvar, eftersom dess uttal liknar uttalet för ordet ”dö”. Vissa hus saknar helt våning 4. Istället försöker man få så många som möjligt av siffran 8 i telefonnummer och på bilar registreringsplåtar, eftersom uttalet av siffran 8 låter som ordet ”bli rik” – mycket trevligare. Det finns också populära sammansättningar, såsom 518 (wushiba) som nästan låter som ”jag är rik” (woshiba).

Det finns även starka spår av numerologi inom kristendomen och vår västeuropeiska kultur. Heligheten i talet 3 har knappast någon missat, men även ett tal som 100 kan betraktas som mycket heligt. 3×3 blir 9 (förstås ett mycket heligt tal också) och om man lägger till 1 som symbol för att treenigheten är en del av guds enhet får man 10. 10×10 är sedan 100. Det är följaktligen inte en slump att ett verk som Dantes gudomliga komedi som behandlar just helvetet, skärselden och paradiset, består av just 100 sånger.

Läs mer om numerologi på Wikipedia.

Helgonens blodiga historier

Alla helgons dag närmar sig, varför inte krydda höstmörkret med några blodsdrypande helgonberättelser?

Vad sägs till exempel om Sankta Lucia som fick sina ögon utstuckna men som såg ändå, eller Erik den Helige, den svenske kungen som dräptes när han lämnade kyrkan och där en källa sprang fram där huvudet landade?

Helgonberättelserna är ofta läsvärda sagor i sig – du kan hitta de mest bisarra skrönor bland dem – och de ger god inspiration till udda karaktärer: eremiter som bosätter sig i öknen, filosofer, martyrer i långa rader och till och med den romerske soldaten som stötte lansen i Jesus kropp där han hängde på korset (Longinus). Helgonen är en brokig skara. En lista över knappt 100 helgon hittar du på svenska Wikipedia, och på engelska Wikipedia betydligt fler.

Helgonfenomenet väcker även andra spännande frågor. Kan det vara så att människan egentligen inte känner sig så bekväm i de monoteistiska religionernas nakenhet, och att helgonen har kommit till som en slags ersättning för de mer dynamiska gudafamiljerna i exempelvis de grekiska och fornnordiska gudasystemen. Istället för att tillbe Frej för bättre fruktsamhet eller Asklepios för att tillfriskna tillber katoliker och andra olika helgon som representerar särskilda grupper eller intressen.

Det importerade halloween framstår nästan som överflödigt med tanke på all dramatik som helgonberättelserna har att bjuda på.

Din berättelse blir vassare med en idédimension

För att verkligen lyfta behöver en berättelse en bärande idé, eller ännu bättre, en lek med alternativa bärande idéer och sätt att se på världen. Samtidigt som läsaren följer karaktärernas karaktärernas vedermödor på väg mot ett lyckligt eller olyckligt slut i den direkta berättelsen kittlar idédimensionen läsarens fantasi genom att måla upp en miljö utifrån abstrakta principer.

Ett exempel på en författare som mycket medvetet och öppet bygger sina berättelser på detta är Erik Granström, vilket gestaltas i hans böcker om fantasilandet Trakorien, den senaste ”Slaktare små” släpptes i förra veckan.

Granström stjäl ogenerat från gamla tvåflodskulturer, den italienska renässansen, språkfilosofin och den gamla grekiska uppfattningen om att varje företeelse i världen har en mer fulländad form i idévärlden. Alla ting och begrepp har sitt eget namn formulerat på det gudomliga Höga språket och den som förmår äga eller manipulera dessa namn kan också ändra verkligheten …

Det finns många andra exempel på hur lekar med filosofin förhöjer berättelser. Science fictionlitteraturen är kanske särskilt välsignad med sådana inslag. Neal Stephenson och Robert Heinlein är två bra exempel, men även en mer klassisk författare som Aldous Huxley är mycket läsvärd för sin lek med filosofiska dimensioner sammanflätade med den direkta berättartråden.

Att vilja vara ond

Mycket i den verkliga världen är grått i ljusare eller mörkare nyanser. Tyvärr finns det även sådant som är helt nattsvart. Sovjetunionen tillhörde den nattsvarta kategorin.

Tidningen Resumé skriver om en nystartad mediebyrå som valt att kalla sig CCCP, den kyrilliska förkortningen för Sovjetunionen. Grundaren Raymond Emtemark kommenterar det, enligt Resumé, så här: “När vi diskuterade det först så tänkte vi ‘det kan vi inte heta’. Men sedan kände vi att vi måste våga sticka ut lite. Man blir till det namn man bär.”

Många sagor handlar om hjältar som trots svåra omständigheter väljer det goda. Här kanske det omvända gäller, att man aktivt väljer det onda därför att man har det för bra? Om den nya mediebyrån enligt sin grundare vill bli till det namn den bär är det bara att hoppas att byrån går under lika definitivt som det nattsvarta Sovjetimperiet gjorde.

Nästa saga kanske finns bland stjärnorna på himlen?

Det blir mörkare igen och stjärnorna är tillbaka! Det är goda nyheter för alla sagoberättare. Allra roligast är det att leta sig fram mellan stjärnbilderna och både känna igen gamla kära sagor och hitta nya stjärnbilder som väcker nyfikenheten. Men bara att stå i mörkret och beundra himlens miljarder ljuspunkter är en härligt sagolik upplevelse.

Från ungefär klockan 23, beroende på var i landet du är, framträder stjärnorna om det är molnfritt. Bor du i en stad tar tyvärr de så kallade ljusföroreningarna bort det mesta av prakten men några ljusstarka stjärnor syns ändå. Ta dig gärna ett par mil ut på landsbygden och hitta en plats utan lampor i närheten, då ser du massor av nya stjärnor och himlen får en helt annan kraft. Det är inte konstigt att våra förfäder hittade på sagor som förklarade vad stjärnorna stod för.

Det finns många stjärnkartor ute på nätet, och med hjälp av en sådan kan du på ett par kvällar lära dig att hitta de flesta stjärnbilder som syns just nu. Stjärnhimlen på norra halvklotet vrider sig runt polstjärnan och därför syns olika stjärnbilder under olika tider på året. Några av de stjärnbilder som syns nu under sensommaren men som försvinner under hösten/vintern är till exempel Skölden, Ormbäraren, Stenbocken och Vattumannen. Andra som istället blir synliga framöver är Lejonet, Tvillingarna och Orion.

Rollspela din saga, den blir bättre då

Om du inte känner att du kommer igång med skrivandet av din saga eller berättelse kan rollspel vara ett kraftfullt knep att sätta kött på benen, både i berättarsituationen och att öppna dina ögon för karaktärernas handlingsvägar som du inte tänkt på.

Rollspelsknepet är enkelt, du tar själv rollen som spelledare eftersom du redan har tänkt en del om miljön där sagan ska utspelas. Sedan ber du ett par vänner som har barnasinnet kvar att anta rollen av varsin av berättelsens karaktärer. Tillsammans utför ni en slags improvisationsteater där du som spelledare berättar vad som händer och spelar alla andra roller som dina vänners karaktärer (rollpersoner) möter i rollspelet. Dessa rollpersoner får sedan ställas inför samma beslutssituationer som berättelsens karaktärer. Det kan nästan garanteras att du blir överraskad vad som kan komma fram när någon annan får tolka den berättarsituation som du så mödosamt mejslat fram.

Det första och mest nyttiga är att dina vänner som ska rollspela karaktärerna troligen ställer frågor till dig om vem personen egentligen är som den ska gestalta. Är det en lat eller energisk person? Lättsam eller melankolisk? Våldsam eller ömsint? Rentav både ock? Vad driver personen framåt? Vad blir den glad av? Vad tycker den är viktigt? Vad är den bra och dålig på? När du tvingas formulera svaren så att någon annan kn förstå det och sedan bemöter deras motfrågor och kanske ifrågasättande fördjupas din egen förståelse för karaktären som du har skapat.

Det som nästan är lika nyttigt är att rollpersonerna troligen gör andra val än vad du har förväntat dig, och kanske kommer på helt andra möjliga val än vad du har tänkt på. Oavsett om du efter en sådan rollspelsupplevelse ändrar i din berättelse eller behåller berättarflödet som du hade tänkt, kan du ompröva karaktärens motiv och drivkrafter. Du kanske måste ge karaktären andra personlighetsdrag än vad du först trodde för att vissa handlingar ska bli rimliga.

Med andra ord kan rollspel vara ett sätt att göra din berättelse mer trogen sin egen inre logik, att göra både karaktärer och händelseförlopp trovärdiga och levande. Dessutom är det roligt och många sådana rollspel slutar med att alla halvligger över bordet och skrattar. Att skriva sagor ska vara roligt, inte fyllt av ångest och skrivkramp. Lycka till!

Sagor om lögn och sanning

Sanning och lögn är utomordentliga verktyg för berättare. Karaktärer som håller sig till sanningen brukar få läsarens sympatier medan notoriska lögnare brukar räknas till det onda laget. Men när ondska och godhet, sanning och lögn blandas ihop utanför de klassiska sambanden sanning-godhet och lögn-ondska skapas driv i berättelsen.

Genom att låta goda eller åtminstone sympatiska karaktärer ljuga bygger berättaren upp obalans i berättelsen. En god lögnares osanningar hotas förr eller senare av att avslöjas och beroende på typ av berättelse uppstår då antingen en pinsamhetssituation som får läsaren att vrida sig av vällustigt obehag eller en konflikt som kan få blodiga och katastrofala följder. Till slut måste den goda karaktären antingen plikta för sin lögn och därigenom återupprätta sin roll som god, eller också följa den mörkare bana som lögnen skapar och genom följdlögner och försvar av osanningen gradvis förvandlas till en ond karaktär eller någon form av antihjälte.

Ofta är det andra moraliska dimensioner som gör sanningen och lögnen svår att hantera för karaktärerna. Ska karaktären berätta en sanning som orsakar lidande när en vit lögn synbarligen inte ställer till några problem alls? Kanske är det rädsla som lockar fram en osanning? Eller kanske karaktärsdrag som fåfänga – sanningen framställer en själv i dålig dager? Ärelystnad – en liten lögn öppnar så lockande vägar till drömjobbet, status och rikedom? Konflikträdsla – karaktären vill så väl och vill älskas av alla, inte kan man göra någon illa med plågsamma sanningar då? Lättja och strykrädsla – sanningen får så tunga och smärtsamma konsekvenser? Obeslutsamhet – den som inte vet vad som är rätt väg kanske smiter undan beslutet genom att dölja det bakom en lögn? Eller det bästa av allt, olycklig kärlek – vem skulle inte överdriva sina förtjänster och dölja sitt mörker för att erövra den man åtrår?

Svenska Dagbladets Ola Wong skrev en läsvärd krönika om lögn och sanning som inte har något med sagor att göra men som ändå kan inspirera till berättelser som utgår från en berättarsituation med inslag av sanning och lögn.